Nickie

Jag vet inte ens hur jag ska börja. Det är 5 månader sen jag tappade lusten att blogga och la av, och jag kan ju inte påstå att jag har fått den tillbaka. Men jag har lovat min Ida att blogga nu när jag ska flytta och allt och det tänker jag hålla :)


Jag vet inte hur det gick till. Men nu är det bara lite mer än en vecka kvar innan jag tar mitt pick o pack och drar till Skara. Det är konstig hur det ena sekunden kan kännas spännande och kul, och nästa som om världen går under om jag åker härifrån. Det är väl klart att studentlivet lockar, och det känns väl inte helt fel att ha en hel lägehet för sig själv (frågan är bara: vem fan ska laga mat till mig?!). Men att lämna allt jag har här.. Jag vill inte ens tänka på det!


Jag vill inte inte åka härifrån. Jag vill kunna träffa Ida och prata skit som bara vi kan när som helst. Jag vill kunna krama Emelie utan att veta att det är sista gången på månader jag får göra det. Jag vill ha min älskling hos mig varje natt.



Alexander Kouzmine. Underbara människa, du vet inte hur glad du gör mig.