Nickie

Ah, så mycket tid, så lite motivation att blogga. Sorry guys, men just nu har jag inte motivation till så mycket och däribland blogga, så är det bara.
Nu är i alla fall tentan avklarad. Och, till min förvåning, så kändes det faktiskt rätt bra. Jag tror jag klarade Etologin och Evolutionsbiologin, tror däremot jag körde på Djurskyddet. Aja, sätter jag 2 av 3 första gånger så är jag nöjd.


Igår blev jag och hundarna påkörda av en bil. Nej, jag skojar inte, det var riktigt otäckt. Var ute och gick, kan väl ha varit vid 18-tiden ungefär. Går på en upplyst gång- och cykelväg intill en vanlig bilväg, hundarna har reflexvästar på sig båda två och jag har reflexband runt armen. Ska gå över gatan på ett övergångsställe vid en rondell, och hör till saken gör att jag hatar övergångsställen. Jag hatar att hälften av alla idioter bara blåser förbi när man tydligt står och väntar på att få gå över, och jag hatar att stå där och tänka "jo han saktar ner.. eller vänta tänker han stanna? jo det tänker han nog.. eller nej.. kanske". Så jag undviker övergångsställen så mycket jag kan, och om jag måste gå över vid ett väntar jag hellre en bit ifrån och går över när det inte kommer några bilar. Så igår när jag närmade mig övergångsstället konstaterade jag lättat att det inte var några bilar på ingående från något av hållen. Börjar gå över och när jag är typ 2/3 över på andra sidan ser jag bara 2 lysen komma emot oss och hör ljudet av däck som skriker. När jag inser vad som har hänt står jag med en hand på bilens motorhuv. Milo är vid mig och är oskadd men Japp, som gick en bit före oss, är på andra sidan bilen och jag har tappat hans koppel. Tvåhundra tankar hann gå genom mitt huvud, den starkaste "herregud inte mina hundar!", innan jag kom över chocken och istället blev fly förbannad. Det krävs rätt mycket för att jag ska bli arg, men när jag väl blir det då är det inte många som vill vara i närheten av mig kan jag säga. Skriker nåt i stil med "vad faaaaaan håller du på med!!!" till killen i bilen. Han öppnar dörren och frågar lamt "gick det bra?". Det var då jag såg Japp lös på andra sidan bilen och går för att hämta honom samtidigt som jag ryter till killen "o du stannar där okej, STANNA!" . Hämtar Japp och konstaterar att han inte har några synliga skador. Går fram till killen, som nu har hoppat ur bilen, och säger typ "om mina hundar är skadade så ska du faan få betala för det här!!!". "ja, ja, visst" stammar han. "Det var så mörkt, jag såg er inte" börjar han ursäkta sig, och jag svarar "det är ju för helvete upplyst och jag har stora jävla reflexvästar på hundarna o reflex på mig själv!!!". "Ja, jo, jag måste nog byta lysena på bilen..." mumlar han till svar. Jag säger till honom att ge mig hans nummer och om hundarna är skadade ska han få ett minst sagt obehagligt samtal imorgon. Så går jag därifrån. Det tar typ 50 meter, innan jag bryter ihop totalt och ringer pappa. Gråter så att jag inte kan prata och kan inte tänka på nåt annat än vad som skulle kunna ha hänt.
Som tur är visar ingen av älsklingarna några tecken på att vara skadade och det tackar jag min lyckliga stjärna för.


Idag det varit så fantastiskt fint väder. Var ute och gick i över 2 timmar och det var så härligt. Annars har jag mest läst, haft ett långt samtal med min kära mor, och så skrivit på ett mail till min pappa i över en timme. Jag vill inte säga vad det var om än, men det kommer så småningom. Det är en väldigt stor förändring som är på gång i alla fall.

Jag vet att ni väntar på att få höra om Emeliedagarna och när jag var hemma men jag orkar inte skriva om det just nu. Det skulle inte bli rättvist, för så kul som jag hade då kan jag inte förmedla i skrift just nu...