Tack Mr. Hernquist
Hernquistan igår som sagt. Det vore lögn att påstå att jag var laddad, som den fattiga kyrkoråtta jag är just nu var det inte tal om någon alkohol utöver den vi skulle bjudas på där, och dessutom skulle hundarna få vara ensamma så himla länge om jag inte skyndade mig hem så jag planerade att gå efter själva middagen. Men så blev det icke!
Mötte upp Lovisa, Taina & Jennichen utanför och efter en del strippande (av med alla lager femtielva lager kläder, förutom klänningen då) entrade vi Smedjan. Fördrink och mingel innan själva höjdpunkten: maaaten. Hittade min plats utan problem och kunde knappast ha fått trevligare sällskap vid bordet. Maten var okej, potatis och kallops vilket var oväntat med tanke på att det faktiskt är en "finfest", men gott var det! En himla massa sjungande och skålande blev det givetvis och stämningen var på topp, även om en naken man (som det var fritt fram att måla på) störde det hela en gnutta (eller rättare sagt mycket).
Min plan på att inte festa utan bara äta och gå därifrån sprack totalt för efter typ 2/3 flaska rödvin och diverse annat som min bords-mittemot (inte bordsherren alltså utan han mittemot, vi kom inte på nåt bättre ord) bjöd på var party-moodet påslaget.
Vid halv 2 draget svischade jag hem på min trogna cykel, efter att ha tackat nej till efterfesterna vi blev bjudna på. Över 7 timmar hade mina älskingar varit hemma själva då och någonstans måste gränsen gå, även om gränsen för dålig matte var överskriden typ 3 timmar tidigare.
Fruktansvärt kul hade jag och jag tackar Peter Hernquist för att han fanns så att vi nu kan festa i hans ära!
Mötte upp Lovisa, Taina & Jennichen utanför och efter en del strippande (av med alla lager femtielva lager kläder, förutom klänningen då) entrade vi Smedjan. Fördrink och mingel innan själva höjdpunkten: maaaten. Hittade min plats utan problem och kunde knappast ha fått trevligare sällskap vid bordet. Maten var okej, potatis och kallops vilket var oväntat med tanke på att det faktiskt är en "finfest", men gott var det! En himla massa sjungande och skålande blev det givetvis och stämningen var på topp, även om en naken man (som det var fritt fram att måla på) störde det hela en gnutta (eller rättare sagt mycket).
Min plan på att inte festa utan bara äta och gå därifrån sprack totalt för efter typ 2/3 flaska rödvin och diverse annat som min bords-mittemot (inte bordsherren alltså utan han mittemot, vi kom inte på nåt bättre ord) bjöd på var party-moodet påslaget.
Vid halv 2 draget svischade jag hem på min trogna cykel, efter att ha tackat nej till efterfesterna vi blev bjudna på. Över 7 timmar hade mina älskingar varit hemma själva då och någonstans måste gränsen gå, även om gränsen för dålig matte var överskriden typ 3 timmar tidigare.
Fruktansvärt kul hade jag och jag tackar Peter Hernquist för att han fanns så att vi nu kan festa i hans ära!
Kommentarer
Trackback