Nickie

Nu är mina små älsklingar hemma igen och lägenheten känns inte riktigt lika tom som innan! Nu är det alltid 4 ögon som följer mig och alltid något stort och fluffigt att hålla om :)
Pappa var här fram till lunch också. Det var inte alls kul när han åkte.. Inte så mycket för min del, jag grät så det räckte när jag flyttade hit. Nej, det var pappa som började gråta när han skulle åka. Min 2 meter långa pappa som lyssnar på hårdrock och alltid har båda fötterna på jorden. Att se honom gråta gjorde mer ont än jag beskriva.

Men livet är inte alltid rättvist. Och det är bara att ta det för vad det är. För att se det positiva i det hela så har saker och ting verkligen börjat bra här upp och jag trivs både men Skara, lägenheten, skolan och klassen. Nära har jag bill brukshundsklubben också så det blir nog endel träning nu i höst trots allt. Jag kommer precis därifrån nu, jag och en klasskompis var borta och tränade lite. Milo & Japp var glada över att få en ny kompis också :)

Men hur bra det än blir här uppe så kan det aldrig mäta sig med vad jag har nere i blekinge. Jag har bokat tågbiljetter hem nu, den 1:a november kommer jag ner och den 5:e åker jag tillbaka. Så ni får boka den helgen, då vill jag träffa alla mina älskade vänner! Och vi måste festa du och jag Ida! Finns inga som är bättre på det än oss, eller hur ;) Åh blir glad bara jag tänker på det! Fy vad jag saknar dig Ida!! When I loose myself I think of you. Together we'll be running somewhere new. Through the monsoon. Just me and you.