Nickie

Idag åkte Ida till Thailand :'(. Jag är inte aaaaalls avundsjuk.. Hoppas du får det bäst långt där borta vännen, jag saknar dig redan!


Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, det är bara så. Det är så oförskämt skoj att  klicka runt bland bloggar och läsa om hur jobbigt alla tycker det är att det är måndag, början på en oäääändlig vecka av jobb/skola. Då sitter jag här med ett leende på läpparna, äckligt nöjd över att jag inte känner så. För visst, jag pluggar och jag pluggar en hel del. Men jag gör det på mina egna villkor, när jag känner för det. Och det är så sjukt bekvämt.

Helgen har varit konstig med underbar. Varit hos älsklingen och vad är väl bättre än att vara med honom.
Riktigt stolt över mig själv är jag också, att jag klarade att inte titta på tv på över 1½ dygn utan att flippa totalt. Det är något som typ aldrig händer annars och jag är beroende av tv, precis som jag är beroenda av min dator, men nu hade Alle skärmförbud pga sin huvudvärk så det var bara att till att vara social och spela spel (vuxenpoäng!) med bröderna Kouzmine istället för att hänga framför tv'n. Värt det var det också eftersom jag kickade älsklingens ass i både monopol och alfapet (sen att Mattias vann båda spelen spelar ju mindre roll, mohaha).


Annars är mitt största problem just nu har jag ska stava mitt namn. Grejjen är den att mamma och pappa kunde inte komma överrens om hur mitt namn skulle stavas. Mamma ville Nikki eller Nickie, men den enda stavning pappa gick med på om jag överhuvudtaget skulle döpas till detta namn var Nicki. Så det blev det, med villkoret att jag när jag var gammal nog själv skulle få välja hur jag ville stava det. Och när den tiden kom valde jag alltså Nickie.
Var i ligger då problemet? Jo, i alla "officiella dokument", om ni fattar vad jag menar, heter jag ju Nicki. Men under större delen av mitt liv har jag varit Nickie. Det ställer naturligtvis till problem att ha två olika stavningar på sitt namn, jag orkar inte inte gå in på alla situatoner då jag förbannat min pappa för att han inte bara lät mig heta Nickie från början, det skulle ta hur lång tid som helst. Men nu är jag så förbannat trött på det hela, något måste göras. Alternativen är då:

1. Behålla mitt "officiella" namn som det och helt enkelt vänja mig av med att skriva Nickie istället för Nicki.
2. Skicka in om namnbyte från Nicki till Nickie.
3. När jag ändå "byter" namn dra till med en, tycker jag, häftigare stavning: Nikki.

Det finns problem med alla förslagen. Nr 1: jag gillar inte riktigt stavningen Nicki, jag tycker den ser avhuggen ut. Nr 2: jag trivs egentligen mycket bra med stavningen Nickie men är sjukt trött på att det titt som tätt avläses som Nicke (gäller speciellt när jag tävlar, inte kul att bli uppropad som Nicke i var och varannat lopp). Nr 3: på nåt vis tycker jag inte Nikki ser lika avhugget ut som Nicki, kanske pga att det är 2 k'n, men däremot skulle ta betydligt längre tid att vänja sig vid den stavningen. Jag tycker den är cool, Alle tyckte dock det såg ut som en strippas namn. Smaken är som baken you know. (En bildsökning på google visar dock att Nikki/Nicki/Nickie tycks vara ett ganska populärt namn bland lättklädda tjejer oavsett stavning ;P ).

Jag vet inte, det är mycket att tänka på och väga in. Men nu vet ni iaf, att om det helt plötsligt blir alldeles tyst här i bloggen så är det för att jag dag ut och dag in sitter i skräddarställning och mediterar kring detta dagens I-landsproblem.