Nickie

Detta kunde ha varit det gladaste inlägget någonsin, om den skrivits för ett dygn sedan. Allt var så jävla perfekt och sen bara sket sig alltihopa...

Börjar från början med min & älsklingens weekend i skåneland. Även om resan inleddes med över 1 timmes försening (tekniskt fel på tåget) så var allt därifrån och framåt helt underbart. Hotellet i Malmö var asfint, sängen den skönaste jag någonsin sovit i, sov som en prinsessa. På fredagkvällen tog vi det lugnt, åt middag ute och sen låg vi på hotellrummet och åt godis och drack champagne :D På lördagen gick vi först och kollade in högskolan och sen blev det en ordentlig shoppingrunda på stan. Varmt som i helvetet var det så vid 17-tiden tog vi bussen till playan (ribersborgstranden för den som är oinvigd i malmö-slang). Tog ett dopp i havet och det var så perfekt i vattnet, varmt men ändå svalkande. Efter lite uppvilning i solen åkte vi tillbaka och tog tåget till Lund. Gjorde oss hemmastadda på Oscars rum och gick sen ut och åt så löligt god kinamat. Söndagen var lika varm den med vi gömde oss för solen och tillbringade början på dagen på Nova Lund, shoppingcentret precis utanför Lund. Innan vi tog tåget hem gick vi till universitetsområdet och kollade in det.
Helt underbar var helgen.

I måndags fick vi ett glädjebesked som hette duga. Jag fick veta i slutet av förra veckan veta att jag hade chans på 3 lägenheter i Malmö, som jag anmält intresse till och sen nästan glömt, det var verkligen en kass sida så jag hade verkligen inte räknat med att få napp där. Jag låg 4:a, 4:a och 2:a på 3 st små 2:or. Vi blev givetvis glada men var ändå inställda på att inte få någon, för vem tackar nej till en lägenhet i Malmö och vi låg ju bara 2:a. Men i måndags ringde telefonen och jag fick veta att vi fått en lägenhet! Glädjen var total, minst sagt. En 2:a på 38 kvm, kanonläge och hyfsad hyra. Kunde ju inte bli bättre! Igår fick jag hem kontraktet och öppnade det med ett fånigt leende på läpparna och skummade lite i texten. Vid en mening stannade mitt hjärta - det stod "Husdjur är förbjudna. Det är för att även allergiker ska kunna bo hos oss". När jag återfått talfömågan kastade jag på telefonen och ringde bostadsbolaget. Det jag fick som svar när jag sa att vi har 2 hundar var bara "jaha, då kan ni ju tyvärr inte få lägenheten". Jag ifrågasatte varför det inte stått något någonstans om att husdjur inte var tillåtna, jag menar det är ju en lägenhet, inte ett korridorsrum eller så, och varför skulle man inte få ha hund i sin egen lägenhet? "Jaa man kan ju inte skriva ut allt" säger den dryga jävla skåningen till mig då. Och fortsätter sen med "kan ni inte göra er av med hundarna då". Jävla svin.  När jag lagt på telefonen grät jag konstant i en halvtimme. Kändes som att hela världen rasade samman. Jag hade bara tidigare samma dag suttit och varit så glad över att allt var klart, att lägenheten låg så bra till både till skolan/centralen och brukshundsklubben, och att vi fick tillträde redan 22/8. Och så bara rycktes mattan bort under mina fötter. Nu vet jag inte hur vi ska gå vidare, vi ska prata igenom allt ordentligt när jag kommer hem från jobbet och Alle har sovit ut (han har jobbat hela natten).

Allt känns bara så hopplöst, jag menar det var en ren lyckoträff att vi fick tag in denna perfekta lägenheten (som sen inte var så perfekt då..), och vad är oddsen att ha sån tur igen?