Nickie

Jaaa mina vänner. Tiden går fort när man har skoj. Årets SM var en fantastisk trevlig tillställning, bra mycket bättre på alla sätt och vis än förra årets. Och finalen (i large då, småskräpet bryr jag mig inte om ;) var sjuuuukt spännande. Från åskådarplats då, själv fick jag tyvärr inte vara med. Kvalet gick sådär för mig & Milo ett felfritt lopp men i det andra fick vi 5 fel pga mig (slarv) och 5 fel pga domaren (blind) så det blev en hedrande 29:e plats. 20 går till final. Utan ett av felen hade en plats varit vår men men, allt kan hända i agility. Det värsta just nu är att Milo är halt igen, vilket han även var ett par omgångar ganska nära inpå SM, så det blir veterinären nästa och beroende på dennes uttalande får vi se om sommarens tävlande blir lidande...

Mer än hem efter helgen hann jag inte innan det var dags att gå till jobbet. Numera spenderar jag alltså dagarna på Södra Cell Mörrums giantiska förråd. Själva jobbet är väl snudd på drygt och när det väl kommer någon och vill ha prylar kan jag oftast inte hjälpa till eftersom jag inte hittar än... Men jag håller på att lära mig så det ska nog bli bra det här. Tur iaf att jag har Ida som möter upp mig och vi tar oss till och från jobbet tillsammans, annars hade det säkerligen varit betydligt jobbigare att släpa sig upp mitt i natten och ge sig av för att sitta och uggla på bruket.

Baksidan av myntet (framsidan = peeeengar) är att jag är så ofantligt trött. 05.50 ringer klockan och för en som det senaste halvåret gått upp halv 10 är det en ren plåga. Speciellt när älsklingen ligger kvar i sängen och sover så sött.
Idag vilade/sov jag från jag kom hem vid 16 till kl 18. Måste ju orka hålla mig vaken och se Sverigematchen. Som för övrigt är en stor besvikelse hittills, ryssarna äger ju oss!