Nickie

Alltså jag är helt hopplös! Sitter här 2 dagar innan ett projektarbete ska vara inlämnat och det är nästan så att jag ljuger om jag säger att jag överhuvudtaget har börjat på det! Visst jag har all litteratur, har gått igenom vad jag ska ta med och vilket upplägg jag ska ha, men det viktigaste och jobbigaste kvarstår: att skriva skiten! Sätter mig vid dator nu för att börja och vad gör jag istället, jo skriver blogg.

Note to self: Skärp dig.

I dagarna har jag äääääntligen fått klart de "stora" projekten på mitt nya (knappt nytt längre nu dock) rum. Idag har jag packat upp några lådor samt fått in nästan alla mina kläder och skor i garderoberna. Det börjar faktiskt lika ett bebott rum nu det här!
Resten av dagen har jag övningskört, och övningskört lite till. Jag har ju segat med mitt körkort huuuuuur länge som helst nu och alla har varit på mig om det från alla håll och kanter. Speciellt pappa. Och här om dagen tog han det hela ett steg längre och satte ner foten:

- Tills du tar tag i ditt körkort på allvar, och då menar jag kör regelbundet både hemma och på körskolan och pluggar teori, kommer jag inte att köra dig någonstans.

Dagen efter befann jag mig på körskolan och bokade hela kalendern full av körtider ;) Nästa vecka 2 körningar och 3 vardera de två veckorna efter. Inget sätter fart på mig lika snabbt som ett hot om att vara förankrad i Mörrum, hahaha! Så nu blir det till att köra, ett par gånger varje dag fram till onsdag. Jag var lite rädd när jag skulle börja köra idag att jag skulle vara kass och ha glömt allt (har inte kört en enda gång sen september och väldigt lite ett långt tag innan dess) men det var inga problem. Det satt i ryggmärgen eller hur det nu är man brukar säga. Efter passet med pappa körde jag för första gången med Anders. I hans mammas minibil (jag är ju van vid stora bilar). Det var sjukt jävla kul, jämfört med pappas och farmors bil, som är de två jag har kört, är den fruktansvärt pigg! Räcker att peta på gasen så svishar den iväg. Tog också ordentliget tag i det här med att backa idag. Jag undviker gärna det för jag känner inte att jag har tillräckligt bra kontroll över bilen då, vart allt är och vart jag tar vägen. Men det gick bra det också.

Ja, jag är riktigt taggad att ta det där j*vla kortet nu! Plus att jag hade glömt hur kul det faktiskt är att köra bil :D



Från det ena till det andra så är precis som rubriken säger dags för mig att säja adjö till min balklänning. Den är ack så vacker men vad spelar det för roll när den bara hänger där? Det gör ont, men det är dags att skiljas från min älskling..

Nej nu måste jag banne mig sluta blogga och börja skriva om konsekvenserna av Labrador Retrieverns uppdelning i Show-, Field Trial-, och Dual Purpose-linjer.