Du & Jag

Jaja jag vet, jag är kass på att blogga. Men jag har faktiskt börjat på inlägg flera gånger, jag kan bara inte skriva klart dom. Det är lättare att ignorera att nåt händer om man slipper skriva om det ;)

Men det är inte så mycket som har ändrats sen sist. Jag vill fortfarande inte flytta. Men nu känns det faktiskt inte bara skit utan kul också. Lite sådär i kanten.

Jag skulle ju egentligen ha flyttat nu i lördags men så blev det inte. Jag insåg att jag inte vill vara ifrån min älskling, mina underbara vänner och min familj om jag inte tvunget måste. Så nu är jag alltså hemma denna veckan också. Men jag var ändå uppe i Skara i helgen och "flyttade in", dvs alla möbler och grejer är nu där de ska vara. Nästan. Jag kan inte börja inreda ordentligt förrän tapeterna är bytta. För fy vad sjaskiga de var. Hela lägenheten i sig var dåligt skött, men det är inget man inte kan göra något åt. Det ska nog bli bra det här tillslut.

Men fy satan vad jag kommer sakna er här hemma. Ida, min nummer 1, speciellt dig. Även om det inte blev riktigt som vi hade tänkte oss i fredags ;) så var det så obeskrivligt kul att festa med dig igen. Du & jag, a match made in  heaven. Älskar dig.

161162-4
<3


Imorgon är inte vilken dag som helst. Det är 1 månad sen jag och Alexander träffades. Värt att fira det, blir mysigt ;D

Breakaway

Jag vet inte ens hur jag ska börja. Det är 5 månader sen jag tappade lusten att blogga och la av, och jag kan ju inte påstå att jag har fått den tillbaka. Men jag har lovat min Ida att blogga nu när jag ska flytta och allt och det tänker jag hålla :)


Jag vet inte
hur det gick till. Men nu är det bara lite mer än en vecka kvar innan jag tar mitt pick o pack och drar till Skara. Det är konstig hur det ena sekunden kan kännas spännande och kul, och nästa som om världen går under om jag åker härifrån. Det är väl klart att studentlivet lockar, och det känns väl inte helt fel att ha en hel lägehet för sig själv (frågan är bara: vem fan ska laga mat till mig?!). Men att lämna allt jag har här.. Jag vill inte ens tänka på det!


Jag vill inte
inte åka härifrån. Jag vill kunna träffa Ida och prata skit som bara vi kan när som helst. Jag vill kunna krama Emelie utan att veta att det är sista gången på månader jag får göra det. Jag vill ha min älskling hos mig varje natt.



Alexander Kouzmine. Underbara människa, du vet inte hur glad du gör mig.